I torsdags skulle min nya bokklubb ha sin första träff. Eller nya och nya, jo det stämmer visserligen men den är inte bara ny den är också min första. Jag och min gamla producent för vin-tv kom i somras på att vi ville ha en bokklubb och lyssna nu på detta som kan låta jävligt grisigt. En lyxig bokklubb. Dvs en klubb där vi ses var åttonde vecka på någon bra restaurang, kanske på annan ort eller i ett annat land någon gång. Vi valde sen ut ett par personer var som vi ville ha med och så skickade vi en ganska grisig inbjudan. Alla tackade ja! Upplägget kommer vara att två personer styr träffarna. Bokar restu, kommer på bok osv. Varannan bok är samtida och varannan klassiker. Tänk att få träffa nya människor i detta sammanhang! Vi åt jättegod mat. Och pratade om boken såklart. Vi hade läst klassikern Bonjour Tristesse som skrevs av Françoise Sagan och gavs ut 1954 när hon bara var 18 år. Boken utspelar sig under en sommar på Franska rivieran och berättas av Cécile som är 17 bast och som lever ett ganska så sorglöst liv med sin charmiga pappa. När papis nya kärlek börjar hota deras fria tillvaro sätter Cécile i gång en plan som slutar mycket tragiskt. Den skrevs under ett årtionde som förmodligen chockades av hennes text och blev både hyllad och skandalomsusad. Frågeställningarna vi diskuterade var:- vem känner du igen dig i?- vem var din favoritkaraktär?- hur kan boken appliceras i samtiden?Slutsatsen blev, Anne är samhället. Dagen efter var jag så oerhört trött. Beskedet om mamma hade väl landat något och det gick inte att inte se förvriden ut. Jag satte på mig loafers och gick iväg med Anders för en pizza och prat. Dagen efter tränade jag på morgonen. Det var äkta mördarväder ute. Men jag såg ingen. Inget lik heller, pju. Hade nya -tights- otroligt sköna från aw-co. De kändes lite halvkompression, höll in bra. På kvällen gick jag på fest och det var svinkul. Tog EN bild för hade inte luren förutom en gång när jag kissade.
