Jag blev helt kaiko första dagarna ute på landstället vi hyrt över sommaren. Först ledsen för Florens blev förkyld vilket gjorde att våra planer att åka och hälsa på min familj i Norrland gick i stöpet. Så JÄVLA ledsen blev jag. Sen gick boken till tryck på fredagen och allt det släppte. Jag grinade flera gånger i bilen ut helt okontrollerat och kände "stackars mig". Det är ju inte alls synd om mig, men fan, jag saknar dom där uppe. När vi installerat oss i huset och kollat runt, bäddat sängarna så gick vi över till våra kompisar som har huset bredvid. En dröm! Rosévin som korkas upp! Grillat på tallriken och prat i ungefär en kvart, sen vaknade Florre med feberyra så jag låg där inne med honom och kramades nära, nära hela natten. Han var så jävla go när lillhanden las på min arm för att se att jag var där. Klart jag var. Vill skriva om att vara ledig med honom där det inte finns tv etc, får bli ett annat inlägg. Lagade vegobolle, mums, ni vet att receptet finns här va? Lilla, iskalla huset. Vi har eldat varje dag och ärligt talat, det har känts som om det vore höst. Men aj så fint det är. Vädret har dock inte bekymrat lilla ur och skurkillen. Han hoppar glatt fram genom livet oavsett vind. Jag måste säga, att vara så frånkopplad helt ute på landet har varit väldigt skönt, har inte öppnat datorn på en vecka. Dragit ner instagramtiden rejält och bara flutit med. Första dagen så blev jag helt stressad av att jag inte skulle stressa. Jag satt på olika platser och bara stirrade för att det är ju så man gör, meeeen, näe det verkade inte funka för mig. Istället lägger jag från mig telen, sparkar boll med Florre eller plockar bär i skogen. Det finns en längtan till ett eget ställe. Vi hörs snart.
