Det har varit så konstiga veckor. Är konstigt kanske är mer rimligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till nåt. Jag tar in information som en svamp, läser, lyssnar och tittar som besatt. Då kommer ångesten krypande och frågorna finner inga svar. Häromdagen kollade jag inte en enda nyhet på TV och läste minimalt med nyheter kring corona och när jag vaknade dagen efter kände jag mig lättad. Jag främjar verkligen inte att inte ta del av nyhetsflödet, men för mig blev det nog overload. Jag menar, att gräva efter mer när det mesta finns serverat känns bara som att be om ångest. En rimlig mängd per dag känns bra. Inte skita i sin serie för att kolla aktuellt igen. Jag har heller inte lämnat mitt hem förutom för att gå i skogen på snart två veckor och det eh, börjar göra sig påmint. Det är inga långa startsträckor till irritation här hemma. Fick iaf social kontakt när vi två dagar har plåtat bok. Wow vad fint det blir. Jag har känt att jag tar en plats jag kanske inte är värd i och med den här boken, att jag liksom snor den från en riktig kock. Det har skavt också av känslan som jag benämnt förut, vem fan e jag? Men alltså, jag lovar, verkligen lovar att maten är asgod. Perfekt att bjuda över grannar på ”ät upp allt jag lagat-middag” också. ÄLSKAR nya sociala sammanhäng. Ja det är ett ord Söndag och det blir väl....skogen. Hehe, vi ska nog slinka ner till sjön och grilla korv. Vad gör ni dessa dagar?
