Minnena rinner som en stril längs med ryggraden. Det är som en påkoppling på en del av hjärnan som jag inte haft tillgång till på länge. Som ett rum som jag sett förut, många gånger öppnat sig efter att ha varit hmm vill inte säga låst men osynlig för mig. Jag plockar fram segment och bilder, de kommer som blixtrar och jag vill stanna upp i varje pixel. Jag vill minnas vilken tid fyrverkerierna var om kvällarna men kan inte förnimma om det var precis vid solnedgång eller senare. När dom sa "ikväll ska vi in och kolla på fyrverkerierna" så gick det som ett skalv av pepp genom kroppen. Så stort att åka in till stan på kvällen, på natten? Med mamma och pappa i hand var vi oövervinneliga. Den mörka himlen lös upp av stora gröna, röda och gula formationer och publiken stod hela vägen ut på Skeppsholmen, längs norr mälarstand och upp mot Rålis. Kanske hade vi ätit middag med grannarna före, grillat fläskfilé och champinjoner. Pappa var allergisk, "allergisk" mot svamp. Promenaden gick längs med slussen bort mot gamla stan. Doften av brända mandlar ligger som ett tryggt täcke över luften. Var jag än tittade såg jag lysande leksaker, snurror i olika färger, långa sega godissnören, det kändes som hela staden var en lekplats. Minns ni ankrejset?Sen blev jag äldre och istället för att titta på fyrverkerierna, stånden med godis och hålla i mamma och pappas hand blev det en stor ungdomsgård. Gratis Pringles i kungsan, jag och Frida B tog flera lådor och bar runt, vad gjorde vi med dom sen, minns inte. Disco i gallerian, träffa Vasilis som jag hade pratat med på linjen, minns ni 503020 sen ett rumsnummer, hångla med någon, gråta över en annan. Sitta vid basketplanen och gräva i den lilla nikeryggsäcken av vit lack. Och konserterna, jag vet inte om jag minns rätt, det är fragment och pixlar som dyker upp. Ser mig själv titta på Blue, Infinite Mass, Coolio, Carola. Vattenfestivalen pågick från 1991-1999.
