Jag sitter på Pascal på skånegatan och skriver frenetiskt. Ni vet det där rörliga jag hintat om, det börjar ta form och vi har inspelningsplats och datum satt nu! Just nu bokar vi gäster och skriver manus. Detta kommer bli så otroligt kul och jag hoppas ni ska gilla. Tänk att frilanslivet liksom skapar gemenskaper med människor man aldrig ens hade träffat annars. Amanda som är min producent hade jag aldrig annars stött på, det är jag helt säker på. Och Elina, samma sak där. Det blir liksom en omedveten jakt på nya människor att jobba med för att man inte bara kan sitta helt ensam. Jag är så törstig på sociala kontakter och har alltid sett mig själv som en person som inte kan vara själv, men efter jag var utbränd 2017 så har mitt behov förändrats och jag tror jag hittat den perfekta balansen mellan att "tanka" egentid och umgås med mig själv och vara bland folk. Det var en väldig chock för mig när jag inte klarade att vara i sociala sammanhang när jag mådde dåligt. Tvärtemot allt jag varit. Känner någon igen sig? Intressant hur man kanske har byggt sin person utifrån hur man tror att man är också? Har jag alltid haft behov av att vara ensam fast jag har haft min "persona" som är den sociala? Det är verkligen olika hur man är, jag tex fylls på med energi när jag träffar människor medan en vän till mig dräneras efteråt. Om jag ska vara ärlig är jag bakis. Jag drack tre glas vin på en hel kväll och vaknar upp med dunkade huvudvärk, det måste ju vara pms eller så? Ok, hasta vidare in på möte hos Pompette då vi ska .... testa vin. Pju *det är ett hårt liv*
