Detta måste vara den längsta januari. Aldrig innan har jag upplevt en månad så lång. Att julen var för bara en månad sen kan jag knappt greppa. Men jag deppar inte. Inte alls, detta måste vara den bästa januari på lika många år. Jag känner den inte. Oxveckornakänslan. Visst, jag är glåmig och kanske inte jättepigg men motigt, det är det inte. Det har rullat in mycket jobb, så jag känner inte den annars klassiska egen-företagare-i-januarikänslan, jag har chillat mycket mer än vanligt, har roliga saker bokade framöver. Jag tror att jag kommer ta mig igenom vargavintern på ett mycket bra sätt. Det skadar inte heller att det är eller menar varit så vackert ute. Tjockt täcke snö och iskallt. Det väljer jag hellre än slask och grått. Sen har döden kommit och jag är väldigt ledsen över det, såklart mest för min vän. Men min grund är stadig nu. 1 Januari skrev jag in "Glöm det!" varje dag fram till den 31a för att jag skulle låta mig själv vila. Jag insåg under julen när jag var så sjuk att jag inte vilat på det sättet på många år. ÅR!? Det kan ju inte vara sunt. Jag har i alla fall inte vilat sen Donna kom. Nu menar jag inte att ligga ner en timma o skrolla. Att inte känna kaninpuls, att inte stressa, att inte hetsa ut på promenad direkt när man vaknar för att man tror att man är rastlös, att mest skrota runt hemma och att lämna ansvaret helt till någon annan. Jag var supertydlig med A att jag skulle lyssna på kroppen så han tog allt. Jag fick verkligen komma ner i varv. Kanske behövde jag en influensa och en halsfluss för att fatta att jag inte är någon supermänniska. Nu måste jag bara hitta ett sätt att komma ihåg detta. Kanske ska jag ha en påminnelse varannan vecka i kalendern där det står "glöm det", jag tror jag lägger in på en gång.
