Allt var tomt innan du kom. Tre år hade gått där vi längtade intensivt efter dig. Vi trodde du skulle komma tre gånger men det var inte du då. Jag trodde du gick förlorad de där tre gångerna Florens. Jag visste inte att du stod där borta vid horisonten och väntade på rätt tid. Kanske testade du vår kärlek, jag kan intala mig själv det i alla fall. Att du ville se om vi var villiga att göra allt. Allt för dig. Att du ville se att vi verkligen dög innan du klev ur dimman och gick mot oss med ditt starka hjärta pickandes. Att du tillslut valde oss. Inget har gjort mig gladare, inget har gjort mig mjukare. Jag blev stark när du kom. Jag blev svag. Allt blev farligt runtom och lejonet i mig reste sig stor runt dig. Jag var så rädd när du låg i magen, vågade inte göra något, inte ens nysa, jag visste ju att det var du då och du fick inte försvinna. Sommaren 2018 var så varm, så varm. Inte en enda sval dag under den sommaren förutom midsommarafton. Svullen och tung las jag in för att föda dig. Kanske var det sista testet när du tog tid på dig och sen låg tokigt med huvudet så de fick skära dig ur magen på mig. Sen var du här och jag förstod inte hur du inte funnits innan. Du sprang med snabba ben när du var 10 månader, vi köpte hjälm, vi rensade hyllorna, vi hann inte med. Sen växte du in i din personlighet. Så snäll. Så genuint snäll så jag är rädd ibland att du ska bli utnyttjad. Lejonet i mig vill beskydda dig från allt, alltid. Glad och peppad, ingen är så peppad som du. Men det svänger, som det ska. Medlaren med rättspatos. Du är en sann skatt min son. Och nu är du plötsligt sex år. Håll min hand min skatt för jag ska alltid hålla din.
