Jag har läst Flora Wiströms senaste roman. En bok om relationen pappa, dotter. Den tog tag i mig hårt. Trots att den är skriven i korta kapitel greppar texten tag i mig på nästan varje sida och gör att jag läser ut den på två kvällar. Jag viker hundöron på de sidor som känns extra mycket och jag tar in orden långt in i mig. Det är något med pappa, dotter som alltid får mig att lyssna upp. Kanske på grund av mina egna daddy issues. Daddy dead issues mer. Det finns ett gap mellan dom som de båda säkert funderar kring men som pappan (min tolkning) stänger ner så som män, lite äldre kan. Det kan inte dottern. I stunder är de nära men de stora sveken som aldrig riktigt talas om gör det svårt att bli på riktigt nära. Jag är nog ganska kass på att recensera böcker, har inte det språket när jag skriver men jag vill å det grövsta rekommendera den här boken. Tack Flora för din FINA, FINA bok. Här kan du köpa den.
