Helgen kom och gick även denna vecka. Jag hade nåt på känn. NÅT i halsen, men inget ska komma åt mig tänkte jag. Denna vecka är nämligen inskolning och massa jobb. Det sket förkylningen i. Blanka fan till och med. Hur är det möjligt att bli sjuk igen? Hur mår min kropp? Ja ja. Innan det skedde var helgen fin! Vi skulle fira Douglas 13 år. Dogge är son till Martina och Peter som även har Charlie som är min gudson. Martina är min bff sen 4-ever och vi bodde grannar i tonåren och bor grannar även nu. Martina är min kockkompis som jag lärt mig massa av. Äkta Martinamat kommer lastad. Men först en bild på mig i de gula jeansen IGEN. Tokig i dom. De är från HOPE. Bulgursallad med fint fint hackad megastark chorizo och massa grönt. Satans god. En majo. Tack för denna gård! Älskar att hänga här. Barnen springer omkring, okej Donna är i den åldern där nån alltid måste vara med men Florens har blivit så stor att han bara kör. Leker med andra barn, är plötsligt på ett tak, jag fick lite panne men sen tänkte jag "det är sånt här som är barndom". Tusen hjärtan. Min gudson har växt om mig. Lilla Charlie, jag höll honom första gången när han var 4 dagar gammal och nu är han 15 år. Spelar basket, är tonårsloj och helt ljuvlig. Älskar honom djupt, djupt. När vi kom hem provade vi Florens fotbollskläder och jag brast i gråt. Hur blev han så stor? Han börjar på fotboll idag. Pappa hade sprängts av stolthet. Åh så stolt han hade varit. Ska Florens bli fotbollskille? Aj aj aj. Sen gjorde jag potatisgratäng. Och så la vi barnen, stekte oxfilé och käkade. Sen vaknade jag sjuk. Det var den helgen.
