Sista veckan har löpningen verkligen grävt sig in i mig på en ny nivå. Positivt alltså. Jag tänker på den mycket, blir sugen på att utöva den, funderar kring rundor jag vill springa och förra veckan skulle jag hämta något hos mamma att ta med till sjukhuset, då sprang jag dit och gjorde det. Jag får hindra hjärnan lite från att gå till prestationen men jag måste säga att nu, tredje månaden med att springa så är farten inte lika viktig. Jag skiter väldigt mycket i om jag är snabb eller långsam. Jag vill bara uppnå det där ljuvliga som kommer efter 3 km, när något släpper och man känner att man kan springa jättelångt. Testade lyssna på ljudbok istället för musik när jag sprang sist och det var rätt nice. Kanske inte för ett intervallpass men för ett lugnt. Jag frågade på instagram om hur man ska klä sig när det börjar bli kallare och de flesta sa lager på lager, rimligt. Funderar dock på en väst. Blir lätt kall om magen men fryser sällan någon annanstans. Har ni några höstlöparklädestips till en som ska springa sig igenom sin första? Och har man samma skor? Den här veckan som kommer har jag en massa åtaganden kring bok och annat. Ikväll pratar jag kändisviner på Spritmuseum tex och efter det ska jag på Antikrist på Dramaten. Bokade direkt när de släppte biljetterna i våras. Är mycket peppad på att se Sanna Sundqvist som jag älskar. Stockholm har verkligen mallat sig på sistone. Är glad att jag kan gå överallt. Tex till Sweef för att kolla soffa. Jag älskar vår soffa så mycket men vi vill ha en stor. Känns som vanvård för familjen att välja snygg före skön. Hehe. Vill att vi alla ska kunna slänga oss i en hög i soffan, det är väl därför man har en? Vi kollar på blåvalen hörnsoffa. Känns också väldigt 80tal. Vad tror ni, ska man våga en i rosa?
