Får frågan ibland hur vi har råd att bygga hus när vi bor i bostadsrätt. Ibland kommer den ur en fräck ton, det hör jag för det kan vara inlindat i ett rött hjärta men ibland undrar bara folk och det kan jag förstå. Först och främst är vi inte först på jorden med både ett landställe och en bostadsrätt så det är inte helt sjukt (ja det är en person som skrivit just det) men jag förstår faktiskt att man undrar. Ni vet ju redan att jag inte kommer från några gamla pengar. Snarare tvärtom. Anders har haft det mer safe i form av cash men han sitter inte på en hög heller. TYVÄRR, hade älskat om han hade en mille på banken. Då har vi det utrett, vi har inga högar. Så nu backar vi bandet till 2017 när vi kom på att vi ville ha ett landställe. Innan det hade vi rest kanske 3-4 gånger per år under hela vår tid tillsammans, alla pengar vi tjänade gick till att resa, inga barn som sög ur våra plånböcker. Oftast reste vi till ställen i Europa där man kunde surfa. Billiga ryanbiljetter och sen lite mer satsa på boende. Vi älskade att resa, älskar? Jag vet inte eftersom vi inte rest sen 2017. Här var vi på "sista resan" i Pyreneerna. För där och då kom vi på att vi vill ha ett landställe nångång. Och för att ha råd med det måste vi spara. Allt vi har. Och det har vi gjort. Sen 2017 har alla våra pengar gått in på ett sparkonto. Vi har inte rest förutom bilat upp till Skellefteå och Gotland en gång. Jag har varit i Köpenhamn ett par gånger också. Alltså jag tror inte ni förstår hur sugen jag har varit på att skita i det där jävla sparkontot och bara dra. Sju år, varje månad har vi lagt allt vi kan. Eftersom vi är två vuxna med helt vanliga medelklasslöner gick det riktigt bra att spara innan räntorna. Sen blev det tuffare. Vi har inte på något sätt levt ett snålt liv, vi har det toppen. Äter det vi vill, köper saker ibland, eller jag gör det, Anders köper aldrig nåt, eller jo han köpte nån lasergrej för att mäta saker....rakt? i helgen, vi köper fina viner och kör en elbil så jag skriver i detta i något martyrskap. Vi har det toppen, vill verkligen göra det klart så INGEN tror att jag tycker synd om oss. Men vi lever inte i överflöd, vi har inga föräldrar som stuckit till en hög cash, vi har sparat så vi har FÅTT ta lån. Och när huset är klart kommer vi vara så sjukt belånade. Vi kommer båda vara tvungna att jobba heltid, alltid, annars kommer vi behöva sälja. Det är lätt att tro att folk bara har deg jämt men det är inte alltid så. Vi har ett sånt privilegium att detta kommer gå för oss och jag är fan tacksam varje dag även om jag är så fkn sugen på att boka en resa med min familj och dra fötterna längs en sandstrand, men så är det ju alltid när saker och ting närmar sig, som när man är kissnödig och är 1 min hemifrån. Puss på er! Fråga i kommentarerna om nåt är otydligt.
