Jag kastades så häftigt ur eller kanske djupare in i min läsupplevelse igår vid 23-rycket när jag inte kunde lägga ifrån mig boken jag läst under en lång tid. Jag läser alltid kanske 4-5 böcker samtidigt och så går jag på feeling på kvällen när jag ska lägga mig, bäddar ner mig med pannlampan i högsta hugg. Gråten som drabbade mig igår var helt överraskande. Plötslig och så intensiv att jag skakade i hela kroppen. Den är så välskriven. Boken alltså. Jag läser I morgon och i morgon och i morgon av Gabrielle Zevin och vid första anblick på omslaget eller baksidetexten så tänkte jag, en bok om spel, kan den ha något? Visst jag har spelat min beskärda del av Donkey Kong och Super Mario, men att läsa en bok om två personer som utvecklar spel, det låter inte superkul. Men den är ljuvlig. En mix av fysisk smärta, vänskap så djup att den trasas sönder, egoism, relationer, jobb, sorg och död. Jag läser med snabbhet OCH i ultrarapid för den får aldrig ta slut. Jag vill krama Sam, säga att han fysiska smärta inte ska begränsa honom att våga känna. Jag vill säga till Sadie att inte vara så aktsam hela tiden, gah. Den har så många dimensioner, som att jag läst tre, fyra böcker istället för en. Jag är helt taget. Helt och hållet tagen. Vill att alla ska få läsa och uppleva denna. Jag avslutar med Macbeth och i morgon och i morgon och i morgon. Här kan du köpa boken. GÖR det.
