Jag och Donna smög upp tidigt och började sconesbaket. Jag har ett recept på cheddarscones som jag gillar att göra. Perfekt efter julen när man har cheddarslattar överallt. Idag gjorde vi en stor som vi tänkte skära upp sen. Servera ljumna med mycket smör och apelsinmarmelad. Vid 10.30 ska vi till Nytorps gärde för drakflygning till stöd för Gaza. Jag känner att jag inte gör tillräckligt, jag försöker ta mitt ansvar som en person som finns i offentliga rum genom att dela, skänka pengar etc men inget är ju nog. Förra veckan var verkligen en känslostorm. En nära person genomgår något jobbigt och det påverkar såklart alla runt om. Jag och min bff Emelie sågs en kväll på Leijontornet och det visade sig bli en av de finaste kvällarna jag haft tror jag. Har ni hört Alex och Sigges poddavsnitt när de pratar om huruvuda ens kista är öppen eller inte? Tesen är iaf att i början när man träffar någon är ens kista öppen men ju mer man lär känna desto svårare är det att fortsätta låta den vara öppen. Att liksom våga släppa in någon i det allra innersta är ju extremt läskigt men den här kvällen var exakt det och jag tror aldrig jag upplevt det förut. I timmar satt vi och lät allt komma bara. Vi lyssnade, vi pratade. Jag är minst sagt på en ny typ av resa, en resa i mod och att våga stå för den jag är på något sätt. Det känns så himla spännande och jag tror inte jag mått såhär grundbra på flera år egentligen. För att inte bli för djup lättar jag upp med tipset om att Leijontornet har vinflaskor för en hunka visssa dagar och vi passade på att åka till Baskien och drack ett PERFEKT spritsigt, mineraligt vin.
