Ikväll ska jag träffa min kusin Sara som är här nere i Sthlm från Skellefteå. Det skiljer bara tre månader mellan oss. Vi har bråkat som systrar och anförtrott oss som systrar från små barn till vuxna kvinnor. Vi ses alldeles för sällan, 80 mil mellan oss gör det svårt att vara spontana. Sörjer det ibland för jag vill så gärna att min familj ska vara större. Fick en stor familj i Anders släkt men det är inte riktigt samma sak. På pappas sida är alla döda, tänker mycket på min faster som dog ett par år efter pappa, på min andra faster som jag aldrig hann träffa, hon dog bara 40 år gammal. Tänker på min pappa att han hittade sin lillebror månader innan han dog och hur de träffades och var så lika. Jag har kusiner på den sidan men det blev så hastigt och kanske skulle det vara påtvingat om vi hördes igen. Jag vet att blodsband inte är de starkaste, jag har vänner som jag anser vara familj men jag drömmer i hemlighet om stora, bullriga middagar med kusiner och kusinbarn som inte bara ses en vecka om året. Ikväll ska vi ses innan hon flyger hem, äta middag på Surfers, prata oavbrutet i två timmar och kapsla in det samtalet tills vi ses igen i sommar. Först blir det möte med min nya firma och sen kontoret hela dagen, vad ska jag laga för recept? Svamppasta kanske? Skellefteå i sommarskrud.