Jag brukar inte blogga på söndagar, jag vet inte men den dagen har fått vara fri från www ganska mycket och det är väl sunt. Men nu är det lördag och jag tidsinställer detta så det kommer upp tidigt i morgon bitti. Florens sover gott och A med tror jag. Jag sitter framför brasan som knakar och spritter. Det är varmt på mina fötter men nästippen är kall. I förmiddags var vi ute i skogen ett par timmar. Vi letade oss långt in bland mossa och stora träd. F orkar gå i timmar, det måste bero på ur och skur förskolan. Han är skicklig i skogen, hoppar över rötter och böjer sig ner när han ser blåbär och lingon. Han gömmer sig bakom stubbar och sveper bort grenar som är i vägen. Jag undrar ibland över att jag inte vet om honom. Hans pedagog berättade igår att han älskar yoga. Att de yogar ofta vet jag men inte att Florens tyckte så mycket om det. Tänk att jag inte ser honom stå i trädets position för jag sitter framför datorn eller är på möte. I veckan fick jag en bild från förskolan där F och en annan liten pojke låg hand i hand och sov på sina små liggunderlag i skogen. Jag tänker på hur mycket han får med sig om naturen och hur viktigt det är för mig att han är van vid skog och mark. Han fick en Ipad när vi åkte till Skellefteå i somras för vi bävade för 80 mil i bilen utan stimulans. Efter det har han fått ha den när vi är på landet bara. Det är inte så att han inte tittar på TV men just Ipaden har vi begränsat oss med. Men när vi är här vet han att det är okej och igår kände jag bara nej, detta kan inte vara bra, en tvååring som klickar vidare och vidare och vidare utan att stanna upp. Raderade youtube kidsappen. Det blev ramaskri såklart. Nu fanns ju bara Greta och Daniel tiger. Men så la det sig och istället för att titta en sekund på ett program så satt han i lugn och ro och skrattade och sjöng med i Daniel. Gah, föräldrarskapet alltså. Det blir absolut inte lättare ju större de blir, det kanske inte är en nyhet iofs.
