Jag är på kontoret just nu, första gången på länge. Det är som att livet bara pågått i någon fart och jag har glömt bort mitt fina ställe. Egentligen ska jag sitta på lektion hos Vinkällan men min rygg är helt körd igen så jag.kan.knappt.sitta. Äe, det är så ovärdigt. Det som är så fint med Vinkällan är att dom kan anpassa utbildningen, så jag kommer absolut inte lägga av. Får köra digitalt ett tag till jag blir bättre, för jag måste ju bli det. Har så lätt att spinna iväg neråt, hur gör ni när tankarna blir så mörka? Är det ett personlighetsdrag att man inte kan tänka positivt? Jag är nämligen en jättepositiv person när det gäller andra men inte mig själv. Så dumt för man vet väl att man typ blir friskare av att tro? Eller jag är ju inte sjuk men ni hajar. Det är lite begränsande detta. Men, i helgen ska jag och mina bästisar dra på den årliga helgen till Torö. Denna gång med en bebis. Vi ska promenera, äta, vina och snacka i två dagar. Finns det något tryggare än att hänga länge? Älskar den traditionen, den ger så mycket energi. Undrar vad vi ska laga, det kommer garanterat bli jag och Martina som står för matlagningen, Anna och Em får vara snacksansvariga och mood managers. Alltid samma uppdelning. Perfekt när man är två pers som älskar att dra sig undan lite också haha. Vad ska ni göra i helgen?
