Lördag var generellt ingen bra dag. Ne men så är det ibland. Men om man har en bra eller dålig dag, det skiter ens ungar i. Så vi gjorde saker ändå. Tex åkte vi hem till min älskade Lena. Vi har känt varandra sen vi var 17. Är så stolt över henne. Donna var som vanligt nära att åka rätt i gullfinkan. Eller, rättelse. Hon åkte in. Tillsammans med Molly, båda i prickar fick dom livstid. Hon tyckte så mycket om Molly, kramade, pussade. Älskar! Finns ingen hundras som är så snäll och ser så glad ut? Dom aktivt ler typ. Minns när jag var arbetslös och passade henne ibland, då kröp hon upp och la sig tungt i mitt knä, snarkade och ryckte.
