Jag har läst love hack. Den lite töntiga romanen (obs det är inte dåligt, återkommer) om att öppna upp sitt förhållande och vad det kan medföra eller hur det kan förgöra relationen. Boken är en direkt spegling av min fördom av att leva i öppet förhållande. Det smusslas, någon blir besatt, lögnerna avlöser varandra etc. Den är läsvärd i en hängmatta på semestern, det tycker jag verkligen, läs den! På något sätt ligger den kvar efter trots att jag varken hänförts av språket eller storyn. Jag tror det beror på att det öppna förhållandet finns i min närhet, fler jag känner eller känner till har antingen rakt av öppnat eller öppnat upp för tanken. Kanske är det omodernt av mig att anta att det är en trend just.nu och att den kommer dö i takt med många relationer. Kanske får jag äta upp det när vi varit ihop i tjugo år och jag blir besatt av någon gammal kompis från Skarpnäck men I cannot help but wonder (absolut en dröm att äntligen få in den referensen), räcker det inte med de gamla hederliga flirtarna? Måste man ta det längre? Det måste man såklart inte, alla bestämmer ju själva, vem är jag att döma ut. Jag menar samtidigt är jag ju så oerhört intresserad när folk pratar om detta, ge.mig.detaljer! Vadå du låg med nån på ett hotell och gick sen hem? Jag tror iaf för mig att om jag MÅSTE ge mig ut i öppna djungeln så skulle det vara i samråd med min partner. Som en kompis till mig som ibland går på sexklubb med sin dude. Hand i hand ner i grottan, bokstavligt talat. Men så tänker jag efter och nä, jag skulle inte förmå mig. Jag är för omodern och trist och om detta inte är en trend har vi nog många happy par om ett par år medan statistiken är emot oss som inte ens försökt. Har du eller någon du känner en öppen relation?
