Förra helgen kom jag hem från way out west, ganska sliten men också glad för jag hade haft en så fin helg. Famljen var fortfarande på landet så jag mötte upp två älsklingar för en snabb middag. Vi gick till Café Cuveé och käkade och sen gick jag hem och däckade totalt. Vaknade upp dagen efter och var pirrig och nervös för jag skulle springa min första mil. Det gick skitbra! Sen kom min lilla familj hem och vi slajdade ner till nytorgsfesten och käkade. Åt en burrito som var väldigt god. Riset var kokt i kokosmjölk, tar med mig det. Hemma i kaoset. Varför är det så svårt att levla upp nu? Typ sätta upp hyllor, montera saker, packa upp det sista. Kanske för att vi måste ta beslut om hur vi ska ha det. Men när har man tiden till det? Det är fotbollsträningar, jobb, skolor, läxor och sen är man rätt död på kvällen. Dagen efter klädde jag mig i färg. Lagade en god pasta med bönor och tomat på kvällen. Barnen ratade den såklart men vi vuxna gillade. Finns recept på insta. Vaknade upp efter två timmars sömn dagen efter. Grus i hela huvudet. Sen hittade jag en jacka som jag nu ångrar att jag inte köpte. Och två perfekta små lunchonigiris!
