Ja, ni vet ju vid det här laget att hela bada kallt/basta har blivit en grej för mig. Jag ser det som återhämtning och någon form av self care även om jag egentligen hade velat kalla det något annat. Jag sitter där i bastun med olika kvinnor som också sitter där av en anledning. Samtalen som pågår är annorlunda, djupa och förtroliga. Inga filter. Vi svettas och badar och pratar och aldrig dömer någon. Jag tror inte heller samtalet förs vidare utanför bastun. Det känns inte så. Det är två timmar i veckan av ingen dator, inget jobb, ingen lur. Bara värme och kyla. På senare har jag dock varit sugen på att bada även på helgen men eftersom det inte är läge att alltid sticka iväg så har jag helt enkelt testat doppa mig utan bastu och tja, det går bra det med. Hellasgården har fått sig en del dopp men i helgen var det dags att sänka ner sig i en full blown isvak. Vi mötte en snubbe på vägen som ba, den är rätt trång nu, man kommer ner men det är lite tight. Lät akut farligt så tur att Peter hade vässat yxan. Obs vill verkligen poängtera att man bottnar här. Jag är pissrädd för att gå ut på isar och ännu mer skraj att typ dras under en is. Det är safe. Inte testat vantar när jag badar förut men eftersom jag var tvungen att sänka ner mig och isen var rätt vass var det skönt. Mindre skönt för rumpan att sätta sig på kanten först. Hej och hå. Kolla gullig? Det är liksom inte så kallt när det är kallt i luften. Kände mig som en urperson i alla fall. Rekommenderar. Sen stekte jag pannkakor och plättar som en äkta morsa.
