En väldigt nära vän till mig har precis fått ett besked som gör att allt kastas om. Allt hon varit allt hon är allt hon tänkt att livet ska vara är förändrat. Jag vill stoppa henne innanför min tröja, bära henne, trösta henne, göra henne glad igen. När jag tittade in i hennes ögon igår såg jag rädslan så starkt. Hennes stabila, starka blick som alltid varit så klar. Döden lurar runt hörnet och nu ska hon gå igenom allt det jag gjort, förlora den närmaste henne. Som att livet är en pinne man plötsligt bryter av och sen försöker pussla ihop. Alla vet att det går ju inte.Jag är här sa jag för det finns inga ord som tar bort. Vad händer efter frågade hon och det var nog den starkaste fråga jag fått. Grät hela kvällen igår. Tycker så synd om henne. Om alla som måste förlora någon. Hela kroppen känns tung och trött. Hur ska jag orka idag känner jag, vad känner då hon.
