Några frågor jag fått i frågelådan på insta. Hur har ni tänkt kring inskolningen med Donna, ålder osv?Donna kommer börja förskola i April. Då är hon ett år och fem månader. Just nu känns det helt overkligt om jag ska vara ärlig. Hon är så liten och go att jag aldrig vill att hon ska börja. Men vi har inga dagar kvar i April så hon måste det. Hon kommer initialt gå på samma föris som Florens men är osäker om hon kommer gå kvar där till hösten. Pest eller kolera. Du måste välja, gynekologen eller tandläkaren varje dag. Tandläkaren tar jag. Känns som munnen kommer vara perfekt ren alltid?Min kille har flirtat med en annan. Inget hångel eller annat. Hur ska jag släppa?Ah vad svårt. Du kanske behöver älta kring det en del. Fråga alla frågor, vara ledsen och sårad ett tag. Sen kanske parterapi om det inte släpper? Jag tror iaf att du måste släppa det tillslut om ni ska kunna ha ett bra förhållande? Men är det så farligt med lite flörteri? Eller är det bara en boost som inte betyder att det ni har är sämre? Är det rimligt att leva tillsammans ett helt liv om man vill det utan att flörta med andra? Där skiljer ju sig folk åsikter rejält åt. Prata om det. Jag tror det viktigaste är att du inte ska känna skam över det som han gjort. Du har inte gjort något fel. Hoppas ni hittar en väg. Hur är det att ha ADHD och vara mamma?Det är ju en enorm fråga som kanske inte går att svara på i en kort text men jag ska försöka. Det är svårt. Svårt som fan. På något sätt är det enkelt att vara mamma till sina barn. Man lär känna dom, vet vad de behöver, lär sig deras rutiner etc. Jag jobbar mycket med att landa i att jag är den bästa mamman till mina barn. Men inåt är det svårt. De kanske lite förbjudna tankarna MEN JAG DÅ har jag haft sen start. JAG måste pausa för att palla, JAG är svinpeppad och bokar grejer, JAG måste ha ett liv utanför barnen. Det kanske egentligen inte är adhd'n utan min person, jag vet inte? Jag är en rolig och trygg mamma men jag glömmer packa vattenflaskan, ombyte och stövlar till föris. Jag blir helt slut av alla ljud, kan inte sitta och pyssla för länge, har svårt att hålla mig för att inte knalla runt när barnen äter.så.länge. Men å andra sidan är jag bäst på att styra upp, leka (en stund hehe) och berätta sagor. Sen jag fick diagnosen har min identitet som mamma verkligen blivit tydligare för mig, jag måste landa i att jag inte är kass. Det jobbar jag hårt på nu. Vad äter du oftast till middag?Det varierar så ini bängen. Jag är inne i ett sånt inspirationsskov alltså. Lagar så mycket god mat hela tiden känns det som. Just nu har jag tagit Rhys nudelrecept, skrivit ner ingredienserna och försöker göra det perfekt. Vi kör middag när kidsen somnat nästan varje kväll nu och det är ett recept för en middag utan att behöva ställa sig upp, fixa, hämta, torka. Otroligt att vi inte kommit på det förrän nu.
