Morgonen på nyårsafton började med att vi fick ett sms från våra vänner som berättade att deras son blivit magsjuk. Besvikelsen då var lik den man kunde känna som barn. Nej men herregud jag tappade det. Samlade dock snabbt ihop mig och kalibrerade om. Jag skrev ju precis till andra att det bara är en dag så varför skulle jag inte kunna applicera det på mig själv. Vi håller på med en köksrenovering här hemma, den går i sakta mak framåt. En av delarna att att vi ska byta ut spishäll och ugn, äntligen en induktion, men medan det hålls på att slipas bänkskivor etc så har vi ingen spishäll. Kom på att vi då endast kunde äta saker som bara gått i ugnen så vi slopade hela grejen och körde rakt av på löjromstoast. Drack Phaunus Pet Nat till och jag grinade några tårar för första gången på så länge, rakt ner i maten. Jag tror aldrig jag upplevt en sådan här trötthet som jag gör nu. Eller jo, när jag var preg och när jag var utmattad såklart. Jag känner i varje fall inte igen mig själv i att identifiera mig som trött. Jag är allt annat än en trött person, pigg så fort jag vaknar och peppad nästan jämt. En månad kvar med dubbeljobb, sen så. Fast i natt sov jag, och jag vaknade utan snabb puls och stress, jag vaknade som jag. Glad, pigg och pepp. Slet med Florens och gick ut i skogen nästan på en gång. Men på nyår grinade jag lite, sen kollade vi på film och Anders gick ner till källaren och hämtade en brännare så jag kunde göra dessert. Maken till snällare person får man leta efter. Kändes som vi campade inomhus. Jag hade bestämt mig för att göra denna från BA. Att jag aldrig tänkt på att stoppa en ganache i en fondant förut. Genidrag ju. HUR GOD SER DEN UT? Min enda invändning var att jag saknade något crisp. Jag hade havssalt på toppen men tror inte den hade mått dåligt av lite hackade nötter heller. Eller stekta kaksmulor. Mustigheten och fylligheten i denna chokladbomb var otrolig. Det är något med att baka, stegen som man inte kan fuska sig genom eller de kemiska reaktionerna som måste ske för att det ska bli bra. KBT för ett obefintligt tålamod minst sagt. Nu sitter jag här, vid ett skrivbord upphöjt av lego och skriver. Känner mig tillfreds just nu. Ska snart packa ihop och åka till min svärmor för middag, men först en sväng förbi Tambur för att kolla lite saker till boken. Förresten, det ska upp något på väggen här, vad tros, hyllor eller tavlor? Jag lobbar för ett skåp här bredvid men min otrolig inredningskräsna man har sagt - INGET ALLMOGE, INGET FÖRE 1950. Har har säkert rätt, men jag drar blicken mot tunga skåp från 1900 talets början.
