Ett av mina starkaste personlighetsdrag är att jag verkligen enkelt ger upp. Ger upp och sen går vidare utan att blicka tillbaka. Det är både en blessing and a curse för rätt ofta kan det vara bra att bara gå vidare från något som kanske inte var hållbart eller inte tänka tillbaka så mycket på det som var men det är också en sån otrolig curse för jag har noll power through-känsla. Exempel: Träning. Blir tungt, jag ger upp. Pulsen ökar, jag får panikkänslor, ger upp. Att gå och handla: Glömmer nåt, kommer på det i kassan, ger upp o skiter i den grejen. Leka kull när jag var liten: Stanna, ge upp. Nu när det närmar sig att jag ska börja plugga och att jag ska göra det till November 2024 gör att hela mitt väsen vill.ge.upp. Mina tankar är - jag kommer inte klara det, jag är inte tillräckligt smart, inte tillräckligt bra, jag kommer ändå faila, jag borde bara boka av utbildningen redan nu. Det är extrem KBT att försöka ens snudda vid tanken på att jag ska fullfölja detta. A säger, tänk inte ens på steg två, tänk inte på allt du ska klara tänk bara på allt du kommer lära dig. Han har rätt såklart.
