Den här hösten är så oklar. Jag letar riktning men det känns inte som jag vet hur jag ska hitta den. Nästan alltid har jag gått framåt, hitåt eller ditåt men med ett mål och en pepp men nu är det inte samma grej. Det här året egentligen. Det är inte mitt år, jag längtar till nästa, vända blad och börja om på nytt. Vad har själva årtalet med det att göra kan man ju tänka, men det är något. Nästa år måste bli bättre. Det ska bli det. Jag kanske borde börja ta upp terapin igen, jag gick lite i våras men så slutade jag bara. Som alltid. För, frågan är väl egentligen varför jag definerar mig mest genom jobb. Kanske för att jag är egen. Gissar på det. Och hur kan jag känna mig misslyckad när det faktiskt går bra? Jag tror jag saknar någon att kroka arm i, nån att sparra jobb med. Det finns ingen sån och det är ganska svårt att vara sin egna chef i det anseendet. Liksom, hej välkommen på konfa, nu ska vi prata om frida lunds bolag och hur vi gör framåt. Vad är ens framåt. Luktar pms men har inte det så dessa känslor måste vara real. Vad tycker du? Jag? Ja du. Okej…Att det inte finns ett nätverk för oss i den här branschen. Det saknar jag. Vacklar sällan i det här men just nu känner jag att det inte är så tillfredsställande när jag bara lufsar runt som en förvirrad höna utan mål.
