Jag fick upp ett minne på facebook för prick åtta år sen och jag vill blunda och vara där. I Puerto Rico närmare bestämt. Norwegian började flyga dit en vinter och sålde biljetter för kanske 900 kr styck? Det var helt sjukt. Vi samlade våra bästa vänner och deras två barn och hyrde ett hus. Planen: Surfa från morgon till kväll. Lägga barn på kvällen och ha halv åtta hos mig. Martina min bff lagade så god mat, jag minns räkorna på grillen, frukterna, den kalla ölen. Kolla hur unga. Omg, jag var influencer redan då utan att veta om det? När vi satt på balkongen och såg ut över havet som sträckte ut sig så såg vi ibland valar som hoppade. Flytta på er, jag ska ut! Den här dagen var dock helt hemsk. Vi hade paddlat ut på rev. Att surfa rev betyder i regel att det är grunt, vasst och farligt. Min första gång var det så jag hade bestämt mig för att inte försöka ta så mycket vågor utan mest ligga där ute och känna på det. Bara att ta sig ut gjorde att mina axlar ville ge upp. Det var så jobbigt att försöka dyka under vågorna när de kom och slog över en. Man åkte in, paddlade ut, åkte in, paddlade ut. Tillslut låg vi där ute i line up. Inte en kotte förutom jag, Anders, Peter, KP och Emelie. Efter en kort stund säger Anders. Få inte panik nu men det kommer något stort där ute. Jag ser en vägg på horisonten. Det är ju så man ser om det kommer vågor men detta var inte en liten våg, det var stort. Det mullrade. Fick jag panik? Ja. Anders sa, du kan nog försöka paddla in nu, ganska snabbt. Jag paddlade så armarna värkte men hann inte hela vägen. Istället slog vågen ner rakt framför mig och vitvattnet som man ofta kan åka på var så högt och djupt att det inte gick att åka med. När jag försökte simma försvann mina rörelser bara, det går ju inte att flyta i bubblor. Jag rev upp benet på revet, slogs ner i botten, fick inte luft men tog mig upp tillslut. Tårarna sprutade när jag satte mig på stranden. Efter det blev jag ganska rädd.
