Dagen efter Utödag och Utökväll vaknade jag väl inte megapigg. MEN ett dopp kanske skulle göra susen. Kröp ner i båten igen och låg i sängen länge, när hände det sist? Inga kids som skulle rastas, inget jobb som skulle göras. Bara fnitter från andra kojen och bilder som skickades från gårdagen. Gooooooood morgon! Man ska alltid straffa sig själv när man är bakis och jag som tänkte åkte hem redan vid lunch ringde regeringen (skoja) och kollade om det var ok att jag kom hem sen kväll istället, det var det. De andra skulle cykla till Båtshaket på en annan ö, Ålö. Men jag ville vandra. Det var kanske lite längre än jag trodde. Såg ut såhär efter 30 min, vad har jag gett min in på. Men så var allt så vackert. Så fick jag den bekanta men länge sedan kända känslan av att jag var på resa. Har inte rest förutom till Köpenhamn sen 2017, det är rekord av länge för mig. Vi reste alltid minst tre gånger per år innan barnen och det jag alltid gjorde var att säga hejdå till mitt resesällskap för att promenera ett par timmar själv. Min bästa grej. Ja, ja det kommer att resa igen. Jag gör det bara aldrig med en 1,5 åring, wow hade glömt hur det är att ha en 1,5 åring. Skit samma, här var jag ju barnfri! Efter en lång tid kom jag fram till Båtshaket och mötte upp de andra. Bestämde mig för att beställa in exakt ALLT jag var sugen på. Kosta vad det kosta vill. Titta piggvar! Det blev iberico, majs, potatis, tomater, rödräkor, rökta räkor. Sen var det dags att ta båten hem igen. Vilka dagar!
