Så kom sista kvällen med gänget. Det är så konstigt när man bor så långt ifrån varandra. Vi vet inte när vi ses igen. Sist vi sågs var fyra år sedan och innan det var det nog tio. Deras son Albie kanske kommer vara tio när vi ses igen. Tur att man kan snacka på tele och fint att ha vänner som inte försvinner trots att de bor på andra sidan jorden. Jag började min morgon med en promenad. Tänk var det gör gott för sinnet. Nu har jag ju påbörjat en springkarriär istället, men det kan vi ta i morgon. På kvällen skulle vi in till byn för middag. Mina avkommor <3 Så vackert överallt. Jag, Donna och Rhys. Käkade lite mer friterat. Gick in i en otroligt mäktig kyrka. Barnen blev som förtrollade. Florens bugade och Donna knäppte händerna, haha så gulligt. Vi tände ljus för morfar och farfar. Fällde en tår. Sen var det dags att dra hemåt. Turbulens och helvetet på jorden, tur att Anders tar kidsen så jag kan checka the hell out.
