Coviden är här! Sjukstugan är rejäl. Jag och florens är nere för räkning. Håller på hosta ur lungorna. Febern har varit borta två dagar iaf så kanske kan det vända nu? Känner absolut noll smak, noll doft och noll aptit men har bett A gå och köpa lösgodis som jag trycker i mig. Surt känns på tungan i alla fall. Alltså tycker så synd om mig själv? Kanske lite väl men jag brukar inte vara såhär sjuk. Omysig sak är att jag får kraftig ptsd från när jag blev sjuk när Donna var nyfödd. Det var sist jag hade feber och det är nästan precis i samma period. Någon månad ifrån bara. Det känns lite läskigt och alla dagar på sjukhuset bara slås emot mig. Fan vad tufft det var första tiden alltså. I podden som kommer på torsdag pratar jag om förlossningsdeppen för första gången. Om jag bölade? Mmm. Det har varit svårt att vara helt ärlig med hur svår den var men jag förstår också att det är viktigt att prata om det så andra kan känna tröst eller samhörighet. Man är inte ensam, lovar. Och om du är i det nu, ta hjälp. <3 Bra tryck på pulsen. Lagade pasta med tomatsås, sen däckade jag. Fyfan vad perfekt. Hejdå jag orkar inte skriva mer nu, ska kolla på gvfö usa säsong 12.
