Jag känner i hela kroppen hur det nalkas slutet. Semestern är snart över, sakteligen börjar mailen komma igång, pusslandet mellan kalendrar och jobbmöten avlöser varandra. Om du jobbar måndag så tar jag onsdag. Jag är inte redo. Att vara ledig är så skönt. Att jag aldrig fattat det förut. Jag drömmer om att boka ensamresa, resa med vänner men jag saknar också barnen så snart vi är borta från varandra. Äsch, det är en överdrift, mer att jag känner som jag tappat nåt. I slutet på aug ska jag och Anders ha två dagar själva för första gången sen Florens kom, för sex år sen. Vi ska på våra kompisars bröllop och jag är redan stressad (överdrift) för hur vi ska maxa tiden. TVÅ dagar! Det känns oerhört lyxigt och också lite läskigt, inte för att jag inte litar på barnvakterna såklart, men för att det är första gången. I bilen på väg till Öland hann vi prata för första gången sen semestern. Tja, kanske också en överdrift men ändå inte. Vi har så mycket going on med husbygge och allt vad det är med att vara ledig med två avkommor som hela tiden verkar vilja ha något. Missförstå mig rätt, denna sommar har nog varit min mest harmoniska på ett sätt men det är ju intensivt. Jag har inte stannat upp såhär förut och nu vet jag inte hur man varvar igång igen. Men det vet ju mailen! På Öland var det loppisskyltar var hundrade meter men jag hann inte gå på en enda. Vad gör ni, börjat jobba?
