Jag har läst Stortaxi av Flora Wiström. En roman om hur livet som i början av trettionånting blåser som ett stormigt hav även när allt är som vanligt. En bok om förändringens tid. Kärleksrelationer som krackelerar, otrohet och vänskaper som alltid varit där men som nu är under förändring. Jag tyckte boken började lite svagt (betoning på LITE) textmässigt, men det fick jag tji för för det var bara första sidorna sen levlade den upp rejält. Som att Flora tog ett djupt andetag och sen skrev satan resterande. Jag färdades tillbaka till den sköra tiden när allt ställs på sin spets. Vad händer om man gör slut nu? När man är i barnskaffaråldern? Kan man förändras som människa i en kompiskonstellation? Finns det utrymme helt enkelt är väl frågan hela boken ställer tänker jag? Den känns äkta och sann. Inte så jag tänker att det är Flora men det är väl de det är. För det är jag och alla andra också. Tror inte jag läst en bok så koncentrerad till detta ämne innan och jag uppskattar det. Känsla; välskriven och intressant. Läs den!
