Rubriken är en sång Florens brukar sjunga. Är det en riktigt låt? Vem vet. Det pirrade i alla fall i min kropp torsdag morgon när jag visste att mina älskade vänner från Norge skulle komma för att hänga med mig och gå på min fest på lördagen. Jag och Anders flyttade till Norge 2010 och bodde i vackra Ålesund i tre år. Där blev jag introducerad till hans kompisar och första kvällen satt jag nervös på en liten bar och förstod inte ett ord. Vad i hela friden snackar de för språk? Det är inte norska. Ålesund ligger typ i höjd med Sundsvall så det är mitten på Norge men ute på öarna så är dialekten inte sådär hoppigt glad som i Oslo. Jag var nedslagen, jag kommer aldrig förstå. Men så blev det ju inte. Istället blev fyra tjejer mina nära vänner under många år och nu har vi känt varandra i snart 15 år. På morgonen kom Mira Wickman över och spelade in ett samarbete med mig. Jag klädde mig i min Dieselkjol och en skjorta. Ser ni hur det glimmar i öronen? Det är nya örhängen, ska visa snart. Sen drog jag ner med Florens till sjön, skickade en pin till Ida som landade först och så på vägen, min väg genom skogen som jag går så ofta kom hon. Jag och Ida har inte setts sen 2016, innan barnen. Men som med vänner som är vänner så bara lades min hand i hennes och allt var som vanligt. Med mantrat ta.d.lugnt Frida Lund du har fest på lör så drog vi ut i Stockholmskvällen. Först till Pelago. Det nyöppade stället på Slussen. Slussen är hett? Jag tyckte nog att det var sådär, alltså inte vinet eller så, klagar inte men det kanske inte var mitt ställe bara. Sen kom även Birte och vi stack till Måsen för middag och snack. Kände mig uppriktigt lycklig och trygg. Eller trygg och trygg men ni vet, när man bara är helt sann och sig själv. Måsen var 10/10. Gå hit! Så glad! Gick hem vid 22 och sen kom roddardagen deluxe men den tar vi sen.
