I torsdags följde jag inte alls mitt nya mantra där jag inte tar mig an för många sociala sammankomster varje dag. Jag hade möte 9, 10, 11.30, 14, 17 och sen en grej på kvällen. Tror ni jag mådde prima i fredags? Slängde på mig min finaste jacka. Mockarackaren från Gant. Den ska åldras och vara så perfekt när Donna blir stor tänker jag. På tal om jackor. Att jag åker och vandrar på lör och inte har TÄNKT på att jag måste ha gear... Nej men. En vindjacka? Brallor? Vad har man ens. Ja ja. Exakt såhär var min dag. Mellan olika hissar färdades jag runt innan jag tillslut landade på näst sista anhalten. Mötte min vapendragare på Cardierbaren. Så snygg i håret nu. Vi hade ett snabbt möte innan jag drog till Emilias vernissage. Föda och att födas är ett projekt Emilia har jobbat med i många år. Hon skildrar olika typer av födslar på ett så rått och vackert sätt. Aldrig skådat något liknande. Boken är också en utställning på fotografiska och jag fick äran att fota Opo med sin Erie framför bokens vackraste bild. Opo var min doula under min förlossning med Donna och det var obetalbart att ha en tredje person med. Köp boken. Den bör finnas i alla hem. Efter böl och ett otroligt tal åt jag middag med denna utsikt innan jag stupade hem. Vaknade rätt slut men kuskade in till stan för psykolog (rätt dag ändå) och sen bokrelease. Tog såklart med bubblernas bubbel (reklam för vinhaggornas vinhandel). Jimmy allas vår konung släppte bok, men jag hann inte mer än säga hej du är bäst innan jag fick skynda mig till landet där vi hade platsbesök med vår arkitekt Johannes Hultman. Torö tog ner mig på jorden igen.
