Snart har skitåret 2022 passerat och ingen är gladare än jag, jag är liksom redo att vända blad NU och inte vid årsskiftet. När jag skulle sova igår försökte jag förstå varför jag mått så dåligt detta år, jag tänkte att jag kanske överdrivit känslan av övermäktighet. Men så började jag stolpa upp vad jag haft för mig detta år och det var liksom inte ingenting. Skriver inte detta för någon form av bekräftelse utan mer för mig själv, att jag gjorde det. Tog mig ut på andra sidan. Det är fortfarande inte sprudlande hela tiden men jag är i alla fall stabil. Hur tänkte jag när jag nyförlöst skulle jobba heltid för det första? Spelade in ett samarbete dagen efter jag kom hem från BB, las in på sjukhus en vecka för förmodad blodförgiftning, fick en förlossningsdepression, startade två AB till, gick som delägare i ett tredje, drev mitt bolag, startade podd, fick diskbråck och var liggande nästan tre månader, opererades, gjorde en utredning för något annat och....skrev en bok och köpte en tomt och drog igång husplaner. Plus ha två barn och en man. Det är väl inte så supersmart. What, alltså det är nästan skrattretande. Inte hur det blev men att tro att man ska palla. Lol Frida. En sjuk grej är känslan, jag gör ingenting men det det värsta: det finns en ”skrytkultur” som är så fuck vad jag har mycket, jag hinner knappt men ändå GÖR JAG DET PGA JAG ÄR SUPERMÄNNISKA, tyck att jag är en supermänniska. Dra aldrig in mig i den kulturen tack. Hade nog av den på byrån jag jobbade på back in the days. Den pressen kvinnor har på sig är enorm och jag har tänkt att jag går under radaren för den. Den når mig inte. Mitt värde ligger inte i prestation men det är exakt tvärtom. Varför skulle jag vara annorlunda. Det är en jäkla mind fuck att befinna sig i den här branschen, jag klagar inte nödvändigtvis, jag är glad att jag kan livnära mig på att skriva, göra recept, snacka, befinna mig i denna värld men det betyder inte att den är särskilt kul exakt prick jämt. I år hade, säger man ens så, fick jag mitt första drev mot mig, fruktansvärda kommentarer skrevs på alla dess forum om hur vidrig jag är och jag blev helt paj, asledsen. Jag var den värsta vännen man kan ha när jag verkligen försöker just vara en god vän. Det var hemskt. Jag vet att många andra har det värre, det är väl inte synd om mig, men det fråntar inte att det gjorde något med mig. Det har varit en kamp i år. Att hålla sig över ytan. 2023 ska jag försöka hitta någon form av inre kompass? Röst? Styrka? Terapi, promenader och skygglappar mot det som inte ger mig glädje, lite får man väl blunda. 2023 blir lugnare. Jag ska vara snäll mot mig själv. Läka och omge mig med människor som tror på mig och min kapacitet, vänner jag har roligt med, inga jävla skrytpellar eller folk som bara lyssnar på vad de själva säger. Tack och hej 2022 du var verkligen knas, TTYN.
