Jag kan bli kraftigt överväldigad av att titta på gamla bilder på vår tomt. Och lugn nu, jag ska ännu en gång förklara för er så ingen blir arg. Det är inte synd om mig eller oss. Men helvete vad det var knas att bygga hus. Kanske mest för att vi båda jobbar heltid, har två barn och Anders pappa var sjuk och gick sedan bort under bygget vilket gjorde att vi, jag och Anders alltså, inte såg varandra på typ ett och ett halvt år under tiden det aktivt byggdes. Ja, sen var det ju två och ett halvt år till innan med olika PAPPER osv som skulle -hanteras-. Men jag får väl gå i KBT. Häng med. HUR svårt kan det vara att bygga ett hus här? Ja, absolut man måste göra många val men HUR många val kan det vara i ett arkitektritat hus som byggs i lösvirke. Det sjuka är att jag tänker på vårt nästa boende och hur extremt enkelt det skulle vara för oss att köpa ett renoveringsobjekt för klarade vi detta skulle det vara en piss i Mississippi. Men jag förstår. Oj kolla olika små... balkar. Alla dessa trärena ytor skulle tjäroljas också. Uppepå, under, sidorna osv. Detta var en pyttedel av allt. Mamma och Anders mamma skulle ni kunna ta barnen två dygn så vi kan måla allt falurött. Detta var dock det mysigaste på hela bygget typ? Men det kanske var för att vi inte hade barnen en helg. Glömde ju att de var med i ekvationen också. HEH. Små ljusglimtar fanns det ändå även om de var få för mig. För visst får man vara så pass ärlig? Hahaha gumman du ser trött ut. Men så plötsligt stod en bajstunna på tomten och man kunde urskilja det som skulle bli. Ett mycket vackert, tryggt och snällt hus som jag nu älskar väldigt djupt. Kanske för att jag hatade processen djupt så står huset där nu, stadigt och utan massa jidder precis för att jag ska kunna älska det. Om jag rekommenderar husbygge nu när man kan se tillbaka? APPSOLUT inte.
