Mina starkaste minnen av att vara hemma hos kompisar när jag var liten är de minnena när jag kom hem till någon som hade ett stökigt hem. Stökigt meaning mycket pryttlar inte skitigt. Vi hade det städat och neat hos mig men jag drömde alltid om det där andra. Ett hem där det såg ut som folk hade bott jättelänge. Ett hem där saker stod på en plats för de helt enkelt hamnat där. SÅ tryggt! Känslan var tvärtom från "ska denna stå i det eller det fönstret". När jag blundar är det en stor vit villa jag ser framför mig, med punchveranda där det ligger skor huller om buller, hänger jackor för alla årstider och det står knarriga bord i alla rum. Jag undrar var den längtan kommer ifrån och om jag skulle trivas så egentligen eller om jag romantiserar. Jag kan dock även idag verkligen känna trygghet och ro när jag kommer hem till folk som har det såhär. Känslan, jag får gå och ta en macka istället för - kan man sitta med fötterna i soffan. Nu när vi planerar landet så vet jag att det kommer till en början vara väldigt mycket, ska denna stå i det eller det fönstret-känsla men jag vill att hemmet ska få växa in i sig själv med åren. Inte vara så planerat och ordnat. Min absoluta känsla i alla mina hem har alltid varit att jag vill att folk ska kunna gå och göra en macka, eller plocka ner ett glas från skåpet utan att nånsin fråga. FRÅGA MIG INTE OM DU KAN TA ETT GLAS VATTEN. Vilken mardröm. Vi har äntligen bestämt oss för golv också och det kommer bli patina rätt fort för på landet går man in med skor och så måste det få vara. Det blir ett massivt trägolv, det är så fint att jag spricker. Och när första fläcken eller repan kommer ska jag bli GLAD och inte känna att golvet är förstört. Jag är djupt nere i pinterest och kikar på linoljefärg till jag känner mig blind nu när allt roligt ska väljas till huset. Herregud, vi bygger ett helt hus! Det är det största jag gjort projekt-vice någonsin. Mängden saker går inte att stapla upp, det har varit helt overkligt faktiskt och jag vet inte om det är drygt att mig att skriva detta. Men bygg aldrig hus. Det är det sjukaste projektet man kan ge sig in i. Bajstankar, grävning på tomten, stöta på en stor sten, inte får tag i kommunen, väntetid 6 veckor, koppla ihop avloppsperson med bygglovsperson, maxstorlek på rör, finns inga sådana rör, lägga om, NU måste ni bestämma er med elritningen, varje, vartenda litet uttag, lamputtag i hela huset, osv ni fattar. Eller ni som aldrig byggt hus fattar inte. OAVSETT så är det äntligen lite kul. Och vårt hus kommer vara diffusionsöppet och vi undviker plast, isoleringen är av träfibrer och nu letar vi färg som inte heller plast i sig. Det känns bra i magen.
