Jag la mig just ner i soffan. Har varit och badat, bakat bröd, gett barnen lunch, städat och nu sover Donna. Jag har den där lilla känslan av stress att hon kommer vakna vilken sekund som helst. Har varit själv med barnen i helgen på landet så min lilla egna tid har varit minimal. Jag behöver den mycket. I övrigt känner jag mig avkopplad, jag tror att vila som jag tänkt det - alltså ligga ner inte är min grej. Jag har bakat fem bröd, strukit hela ovansidan av husgrunden/bjälklaget med tjärolja och det har gett mig paus i hjärnan. Men... å andra sidan har jag verkligen varit överallt. Kan ni bli så ibland? Att ni typ tar en trasa, börjar torka bordet, kommer på att bordet ska flyttas, tar ut trasan för att torka fönsterkarmar, börjar packa till stranden, smörjer in barnen, blir kladdig om händerna så trasan blir kladdig. Och.så.vidare. Eller är det ett klassiskt dampnytt bara? Förra helgen, alltså tio dagar sedan plockade jag blåbär och något stack till på min arm. Ett par dagar senare såg det ut såhär och det har inte försvunnit än. Vad kan det vara? Det kliar inte, gör inte ont men ser ut som en ny färg på min arm. Nu vaknar hon, den lilla rackaren. Gotta go!
