Vabben fortsätter här hemma, i fredags satt vi på närakuten i fem timmar. FEM. Sen slutade det med att vi ändå inte fick något svar, det var för många andra som var sjukare. Det förstår jag ju, men ändå fem timmar bland så många baciller. Jag har varit så stressad sista dagarna. Jag vet inte hur ni känner med stress men de flesta lite större känslorna sätter sig i strupen för mig. Jag känner hunger, ilska, längtan och stress bland annat som en sensation i strupen. Och föregående vecka har strupen gjort sig påmind hela tiden. Kanske för att jag haft så mycket saker samtidigt som ena knodden är sjuk. Det ständigt dåliga samvetet, speciellt när jobbet jag gjort är kul. Pr för boken. Så vet jag att A kämpar på med två barn där hemma. Den tomma blicken man får. Jag som skyndar hem. Viktigt med mindfulness just nu vet jag men det är svårt. From i morgon är jag ensam hemma i två dygn. A åker till landet med barnen. Hela min kropp ger stående ovationer. Borde jag få dåligt samvete också? För jag känner det, det pockar på. Samtidigt njuter jag så grovt att det nästan inte är lagligt. För jag är ju inte utbränd, inte överjobbad, jag är bara lite stressad, det borde jag väl kunna ta? Det är som att jag planerar allt jag ska utföra för att inte verka som en opoduktiv mamma medan de är borta, rensa nåt, städa nåt, så jag inte bara ligger och pillar mig i naveln framför love i blind. Ja, ja, istället för att jag fortsätter tjata om ovan kollar vi på fyra saker. Hjärtsallad med fuskcaesar till vitlöksräkor. Recept på min insta. Att det var denna som skulle ordna upp min vinterhud? Så bra! Skaffa en kompis som kan tatuera dig medan du dricker vin. Ps, @vinhaggorna.se på instagram. 25 April, hihi. En bok jag ser fram emot att läsa.
