Blåbärsglass och het räkpasta är en kombo jag vill rekommendera. Kanske inte tillsammans dock. Jag har alltid sagt att jag vill vara den familjen som kan äta dessert till förrätt och huvudrätt till dessert, det är någon dröm om den bohemiga familjen jag när. Men ärligt talat, hur najs är det? Kanske kommer det en dag när jag serverar blåbärsglass till förrätt men det blev inte denna dag. Som ni säkert vet är jag inget superproffs på att följa recept slaviskt, det är förmodligen någon narcissistisk ådra i mig som tror att jag kan göra saker bättre än de redan är och det är ju inte vrålcharmigt direkt. Men senast på nyårsafton vågade jag mig på att följa ett recept till punkt och pricka och det blev väldigt gott. Framförallt så är det ett sätt att utveckla sin egna matlagning tänker jag. Att lära sig hur mycket av ditt som passar med hur mycket av datt. Utbildande om något när det kommer tillmatlagning. Sen är det också en grund om man tycker det är svårt att skapa maträtter helt allena. Ett recpet på en lasagne kanske gör att du vågar lita på att du kan slänga i lite extra vitlök för det gör inte så mycket i det stora hela. GUD vad jag babblar, jag vill visa er två recept som jag gjort från receptsajten recept.se en plats där det finns tusentals olika maträtter i flertalet tappningar. På Recept.se kan du skriva i om du har allergier eller så också och så genererar sajten fram måltider som inte innehåller dessa råvaror. Jag började med att göra en klassiker. Räkpasta med chili och vitlök men med tillskottet fänkål. Det har jag aldrig haft i själv när jag lagat den rätten. Det bästa med denna rätt är att den, ett: tar så kort tid att tillaga och två: smakar så mycket trots så få ingredienser, tre: den känns oerhört lyxig! En smart sak med recept.se är att man också kan skriva i en råvara man är sugen på så kommer allt som innehåller det upp. Perfekt för mig som kan få vitlökscraving deluxe. Senaste året har jag blivit så besatt av vitlök att jag inte längre tycker det är konstigt att hacka ner 6, 7 klyftor i vegobollen tex. Det skulle jag aldrig gjort förut. Att servera på stort fat gör jag nästan jämt om vi har folk över på middag, återkommer till det hela tiden men det inger verkligen en känsla av familj och välkomnande. Att vi delar på maten är ett bevis på att jag tycker om dig. Men, mätta och belåtna spelar ingen roll för det finns alltid plats för dessert am i rite or am i? Jag har velat göra glass superlänge men har absolut ingen plats för en glassmaskin så när jag browsade recept.se och denna kom upp blev jag genast nyfiken. Blåbärsglassen består i grunden bara av vispgrädde och vaniljsocker som man vispar hårt och sedan fryser in. En bas alltså. Innan man fryser den så vänder man ner blåbär och dulce de leche, ett återkommande inslag i min bakning och låter det frysa med i minst sex timmar. Det ser ju ut som glass redan, visst? Efter sex timmar i frysen var det dags att servera, jag adderade mer dulce de leche och fler blåbär. Estetiskt tilltalande med det kladdiga tycker jag. Det är så skönt med vissa grejer att de inte behöver vara så perfekta. Om jag får välja dessert så skulle jag inte välja glass först, jag är ingen glassmänniska ut i fingerspetsarna men är så glad att det var det jag testade göra. Kul med något nytt som man inte gjort tidigare men också FAN VAD GOD DEN VAR! Det är ju precis som jag nämnde här ovan att göra recept kan utveckla ens kunskap och jag känner nu att denna glass kommer vara återkommande hos mig, men nu när jag kan grunden så är det bara att labba med smakerna. Vi åt så mycket glass att alla fick lägga sig raklånga och sträcka ut när allt var slut. Får man slicka tallriken?
