I fredags fick vi äntligen till en dejtnight. Alltså som man längtar att få vara själva ibland. Det har blivit alldeles för sällan sen corren kom. Men nu träffas vi, alltså mamma och min svärmor och vi. Vi har bestämt att det får bli så och att vi såklart aldrig någonsin skulle ses om någon var minsta sjuk. Jag förstår att andra gör annorlunda men detta är vår väg som det ser ut nu. Jag hade möten på möten på fredagen så var inte hemma alls på hela dagen utan åkte direkt in och mötte min man. Vi hade bestämt träff utanför Svenskt Tenn. När vi gifte oss i November förra året fick vi massa presentkort på Svenskt Tenn men as said above, coronan kom och vi har inte varit inne i stan eller haft lust att åka in med en tvååring som kanske skulle välta det allra dyraste där inne. Men i fredags var det dags. Vi strosade och runt där inne en stund men bestämde oss snabbt för två stycken otroliga ljusstakar. Flow heter dom och är prick våran stil. Som att stearinet smält ner i en liten hög. Bra tolkat konstmässigt va :) Visst är de fina? Vidare tågade vi till Tranan, en klassisk stockholmskrog på Odenplan. Kändes rustikt och mysigt att inte äta -tomatbuljong med ärtskott och mandel- missförstå mig rätt, älskar den maten också men var liksom sugen på detta. Det var 90% killgäng som var ute och åt där. Medelålders farsor som hade fått "ledigt". Och så vi. Käkade bland annat denna råraka med löjrom och drack ett vitt vin som jag inte minns vad det hette till. Vi var dock inte klara efter middagen utan mötte upp Elina och Kristian för "ett glas till". Klipp till ett par flarror vin, massa skvaller och skratt och sedan en kebabrulle på väg hem. En helkväll. (var hemma 23.30) haha. Det var så värdefullt att få tid med A och bara vara vi. Den klassiska klyshan att man är föräldrar ihop bara när man fått barn. Så upplever jag inte oss men lite blir det ju onekligen så. Inget fel i det men jag behöver ibland få A för mig själv och han likaså. Vi är verkligen bra på att ge varandra egen tid, ingen har nånsin sagt nej till den andra vad jag minns och skulle aldrig heller men att hänga bara vi, det vill jag bli bättre på. Jag menar, vi har två st som mer än gärna barnvaktar och även för deras relation med Florre är det av vikt. Jag vill att han ska kunna säga att han vill sova hos mormor eller farmor när han blir större. Han har iofs aldrig sovit borta hehe men snart kanske. Huu, det känns som ett stort steg. Inte för att jag tror att han skulle vara ledsen eller så, men för mig. Hur har ni gjort med hela den sova borta-grejen? När och hur? Jag kanske ska åka iväg i vår, då är han 2,5 år i ett par nätter och det känns liksom helt unreal att ta in. Haha. Harig?