Tack för all er input igår. Jag uppskattar att ni verkligen förklarade och att diskussionen blev rimlig och utan smutskastning. Ibland kan en diskussion bara få vara så. Man resonerar, både med sig själv och med andra. Kanske får man en ny insikt till och med. Jag står fast vid att vi kommer känna på det fram till sista sekunden. Hoppet är det sista osv. Skit i det nu. Nu är det dags att snacka om vad du kan äta i helgen. Jag är en spontanare av rang. Det är oerhört sällan jag planerar vad vi ska äta, men på helgen kan jag i alla fall få en känsla vad jag är sugen på. Sen tar jag alltid i beaktning vad vi har för planer. Nu i corretider, inga heh. Hinner jag stå länge vid spisen eller är det lite mer snabba puckar som gäller? Vår son är en hungrig rackare som gärna äter middag kl 17-17.30, blir det senare än så kreverar han så när vi äter tillsammans alla tre blir det tidiga middagar. Jag tycker dock om att köra lite egna kvällar några dagar i veckan, en sen middag när han somnat. Minns när jag läste att man alltid ska äta ihop med barnet för det är viktigt för... anknytning? Minns inte ens men tog det på fullaste allvar ett tag. Klipp till nu. SNÄLLA KAN VI ÄTA NÄR HAN SOMNAT TACK! Så mysigt att inte behöva slänga i sig maten. Öppna en vinare. Det enklaste av alla rätter. En pasta med någon form av tomatsås. Här bara med massa vitlök, tomatpure och olivolja. Det renaste av smaker. Så himla lätt och med djupa intenstiva smaker. Finns det något bättre än att snurra upp en STOR tugga och trycka in i munnen? Nej. Jo kanske. En lika enkel pasta med vitlök, olivilja, persilja och räkor. Toppa med citron och svartpeppar. Ibland behöver det inte vara svårare än så.
