Det verkar inte bättre att det här med surdegen har blivit en true friend of mine. Jag har liksom börjat förstå den och plötsligt känns det inte så mastigt och ångestladdat att baka. Haha ångestladdat, okej lugn i båten nu. I helgen fyllde min man år och våra karantänvänner, alltså de enda kompisarna vi umgås regelbundet med nu kom över på pizzakväll. Och herregud, pizzorna blev fan det godaste jag ätit. Kvällen (läs kl 15) började dock med det godaste snackset there is. Lantchips, sikrom, smetana och schalottenlök. Till det drack vi en roséchampagne. Så gott och somrigt! En förflyttning av snacksen till pizzan. Sikrom, dill, smetana och lök som läggs på efter gräddning. I botten västerbottenost och creme fraiche. En klassisk ost och tomatsås! Denna drizzlade jag över peperoncino-olja och svartpeppar. Prästost och creme fraiche i botten, sedan chevré och bellaverde på toppen. När pizzan var klar rev jag rå vitlök över och gick en sväng med honungen. Nej men! Ärligt, har ni sett något så gott? Jag utgick från detta recept. Precis som jag gör mitt vanliga bröd men istället för att lägga brödet i en jäskorg så delade jag upp degen i tre delar och la dessa i varsin skål med en rejäl skvätt olivolja i botten och en mjölsväng över. Detta gjorde jag på torsdagen och vi gräddade de på lördagen, jag skulle säga att degen var perfekt att knåda ut. Ingen kavel utan jag tryckte ut den med fingrarna. Den är blöt men med hjälp av lite extra mjöl och en välmjölad bänk gick det super. Pizzorna gräddades sen på en baksten i ugnen på högsta värme i cirka 10 minuter. Vi åt oss så mätta att det blev en soffliggning efteråt. Lova att ni gör!
