Ligger i sängen och klockan är 06.13 när jag börjar skriva detta. Oftast förinställer jag ett inlgg dagen före men jag har legat lite efter ett tag. Mellan vabb och allt ska man blogga, vara en fru - ja ni vet. Förstår inte varför jag vaknade 05.45 det är liksom för tidigt. Jag var ute och träffade en vän igår, vi var i Gamla stan och tog ett glas vin. Länge sen vi sågs bara vi och det var fint. Jag har haft två väldigt tunga men betydelsefulla samtal med vänner sista veckan så känner mig lite mentalt slut om än stärkt. Visst är det så att med vänner, de relationerna utvärderar man aldrig? Man löper på och det ska bara vara helt friktionsfritt. Nu känner jag och har nästan aldrig känt att jag behöver ta en diskussion med en vän just för ovan, men jag har funderat om det inte är så att man kanske behöver skaka om och ta en ”terapitimma” med sina vänner nångång ? Djupdyka in i relationen och fundera på om man kan göra något bättre eller om man är nöjd som man är. det är ganska fint också att prata om sin relation utifrån ett kärleksfullt perspektiv, reflektera över den och hylla den. Eller vad säger ni? Jag har nog aldrig i vuxen ålder bråkat med en vän, det känns som det inte heller kommer ske, men att våga öppna upp och diskutera sin vänskap, det är en ganska fin present för relationen.
