Det var alldeles för länge sedan jag lagade lite mellanösterninspirerad mat. Hade dillarnas dille på det för nåt år sen och föråt mig lite på de få rätter jag behärskar. Här ovan har Campher, de två genier som plåtar min bok fotat när jag lagade Mahmoodris kokt med gurkmeja, friterat liba, en koriandersås och vegospett. Blir hungrig. Det är också så lockande med den matkulturen som ser helt olika ut från vår svenska. I de mellanöstiska (?) köket så välkomnas ju alla, inte som när vi var små och man fick vänta på någons rum. Mina förra grannar var från Irak och när de hade studentfireri för sin dotter var jag bjuden och kikade förbi helt svennigt prick på utsatt tid, ingen var där förutom jag och jag satt på en stol i köket en stund innan jag ursäktade mig och smet hem. Efter en stund plingade det på dörren och pappan i familjen kom då med två ENORMA tallrikar med mat eftersom den inte var klar jag när hade kommit. Den omtanken bär jag med mig och tänker på ofta. Jag vill gärna att mitt hem ska kännas precis så. Att när Florre blir stor så kommer hans vänner alltid få sitta med oss och äta. På tal om det, mat och barn, min nästan enda sak jag verkligen kommer strida för att få precis som jag vill här hemma. Strida kanske är fel i och för sig eftersom jag inte tror min man har något emot det, men jag tänker att maten A L D R I G ska vara en grej. Kanske får jag äta upp detta i framtiden, men vill Florens inte äta så slipper han, han kan ju äta sen, vill han inte sitta vid bordet så slipper han, tycker han genuint inte om maten får han självklart något annat, han behöver inte äta upp allt på tallriken och matstunder ska aldrig vara något allvarligt. Man får skämta och leka vid matbordet. Barn är ju barn och slutar inte vara det enbart när de äter. Det kanske är en kontroversiell åsikt, men mitt hem, eller Florens hem ska vara fritt och fyllt av kärlek. Vill han äta sin middag på golvet så skulle jag låta honom. Jag har NOLL komma noll tro att det skulle göra honom ouppfostrad i framtiden. Jag tror att rutiner är det viktigaste för mitt barn, han mår bra av att veta hur läggningsprocessen ser ut eller att han alltid får gå ut på förmiddagen, han är aktiv och har svårt att varva ner så rutiner är för honom absolut, men just vid matbordet, det allt för allvarliga matbordet ska det vara kul. Får han nippran av att sitta och glo rakt framåt när han ätit färdigt men ändå vill vara med oss, ja men då är det rakt på med babblarna. Jag har noll ångest över sånt och det är så skönt för jag hör så.många.föräldrar som tycker och tänker och vill stoltsera med grejer och jag spyr. Each to their own. Fast nu har ju jag iofs tyckt grejer här ovan, pretty motsägelsefullt av mig. Hehe...Vi går vidare innan jag får arga babblarna-hatare mot mig. Hade sneakers på mig här om dagen och kände mig snygg. Det var allt. Såg detta på möjligheternas hus nere i Skarpnäck och blev sugen på att ha det i sovrummet. Min man, han tyckte vi skulle marinera det. Hmm. I morgon ska vi kolla på ett blocketköksbord, PEPP. Det går framåt lite överallt här hemma och jag är så sugen på att känna mig klar. I alla fall klar med det mesta. Inte för klar för då vill man väl flytta igen direkt......
