Ok, jag ska erkänna en grej. Jag var lite rädd att jag skulle bli tokig på att umgås så tätt dygnet runt under semestern, med mitt barn that is. Det kanske låter helt wacko för dig som läser men min son är ganska aktiv och sitter liksom inte och pysslar direkt utan det är fullt ös varje vaken sekund och fullt ös betyder att jag eller A ska vara med. Ja ja, det var inget som grämde mig men tanken hade slagit mig att jag kanske skulle behövt ta ganska mycket egna stunder för att mäkta med att vara en glad och härlig mamma. Vetskapen om att det inte fanns wifi eller tv på landet gjorde det inte lättare hehe. Men vet ni, det har hittills varit en walk in the park, klart som fan vi har duster och F är snart två och har upptäckt sin egna vilja, men utan stimulans från Greta Gris (han tittar lite såklart på våra datorer men inte i närheten av hemma) så verkar han vara mer i ro. Det beror kanske mest på att vi aktiverar oss tillsammans hela dagarna och han får upptäcka saker. Märkte när vi åkte hem för att packa mer grejer att det återgick till det vanliga lite. Kanske är vi alla i någon form av harmoni för det har varit så JÄVLA, JÄVLA mysigt att umgås med honom och A och ta del av hans utveckling som går i raketfart nu. Han snackar konstant och mitt hjärta smälter när han sätter ihop små meningar och sen ser lite stolt ut efter. Jag trivs verkligen här ute och känner att jag kommer ner i någon form av vila och lugn. Tacksam för det.
