Gah, senaste veckan har jag verkligen battlat med mitt tålamod. Jag hade ganska kasst tålamod i början av min mammaperiod. Men sen så skärpte jag mig. Läste på om barn, om åldrar och om hur små och omogna de faktiskt är. Det hjälpte mig att inte bli lack när saker inte gick som jag ville. Obs, vill bara klargöra att jag aldrig varit elak mot min son eller så, men ni vet frustration som yttrar sig som på ett barn -hoppa upp o ner o låta typ-. SÅ ocharmigt. Min största skräck är att Florens ska känna sig otrygg och ha ångest. Det är väl inget unikt med det, vilken förälder vill det? Men det är nästan en panisk rädsla. Så fort han blir minsta ledsen så måste jag trösta, trösta, trösta och jag menar, han ska ju inte bara se mig som en person som alltid är glad och peppande, eller? Tänker att det är viktigt att han får se alla mina sidor om än modererade. Men jag kan inte visa mig ledsen eller upprörd nästan för då får jag panik att jag sätter spår i honom och att han ska bli otrygg. Förmodligen så dumt. Och så till sista veckan då, när jag haft ångest och mitt tålamod varit det allra sämsta nånsin. Jag känner liksom inombords att jag nästan börjar böla när han inte vill ta på sig skorna på morgonen, sånt som kids gör... varje dag? Då blir jag 2 år och vill lägga mig på hallmattan och gråta. Jag blir helt matt, ledsen och frustrerad. Det är inte brain science, jag förstår att det har med graviditeten att göra. Hormoner och förberedelse. Så får jag ångest för det. Att vi ska tillsätta en person till i vår familj. Att han inte kommer vara den enda vi ska älska. Hur ska det gå? Tänk om den nya inte passar in i vår alldeles underbara konstellation som verkligen hittat sin rytm? Är ett barn till verkligen görbart? Så känner jag kickarna där inne i magen och påminnelsen om att bebisen är där, då vill jag gråta igen. Man skulle kunna säga att det svajar nåt så ini. Borde det vara olagligt att yttra sig när man är gravid? Jag tror det. För alla känslor, är de verkliga? Who knows. Påbörjade detta inlägg i morse (kväll nu när jag skriver) o då var allt så påtagligt men nu känns allt helt okej igen…..🤓 HALLÅJ
