Det är sen natt en kväll 2015. Sen natt är att ljuga, klockan är efter 04 på morgonen och vi har varit i East Village på hip hopklubb. Före det åt vi middag på Gemma, en italienare. Det dracks en del under min och Martinas resa till Nevvan. Vi hade bestämt allt innan. Vilka restus vi skulle besöka, var vi skulle vina, hela reskassan var mat och vin. Och absolut en stussyjacka jag fortfarande använder och ett par Jordans som jag aldrig burit. Men det mesta lades på maten och vinet. Som sig bör när man åker 6 dagar med sin allra bästa vän till New York. Shit alltså, minns när vi landade på Newark och satt i taxin på väg till vårt hotell på 30e gatan. Hur det osade ur brunnar och hur ljudet av männisor var bedövande. Vi började med en middag hos mina släktingar på upper east typ 400 våningar upp i deras lägga. <3 Detta är kvällen när the po po tog mig. Nudlar på momofoku. Hur orkade jag gå i mina Acne track hela kvällarna? Det var så galet den våren. Minns att jag vi köpte lägenhet och jag hade en jobbresa till London för att sen landa hemma ett dygn innan vi åkte till Nevvan. Hem och kolla hur A målat och sen vidare till Portugal. Allt gick så snabbt och det var så kul då. Nu svävade jag iväg, klockan är alltså efter 04 på morgonen och vi är i gasen. Vi är i NEW YORK! Utanför en butik träffar vi en hemlös man som börjar snacka med oss. Han är så go och fin och vi bestämmer oss helt sonika för att ta en öl med honom där på morgonkvisten. Inte visste väl vi att man inte får dricka öl på gatan. Brown bag vore nåt. Det dröjer bara några minuter innan vi hör sirener och en polisbil SLADDAR upp på trottoaren. Alltså ursäkta, vi tar en öl. Två stycken snutar kliver ut och med bestämda steg går de mot oss. En är bad cop och en good cop, jag skojar inte. De var mig de gick på i alla fall. En av de ställer sig så nära mitt ansikte och ba "I can arrest you, you know". Jag ba.... tourist? Efter mycket om och men får jag i alla fall en böter på typ 25 dollar. Ingen fara på taket, jag har lärt mig min läxa och jag kan peja den där bötern. Morgonen efter vaknar vi och ger oss iväg till närmsta 7/11 för att betala bötern. Det kunde man sa snuten igår. Men när vi kommer in där och viftar bötern framför oss skrattar dom i kassan. Man kan inte betala en böter här, säger dom. Nehe, men var kan man göra det då? Vi är inte obakis. Vi är så bakis. SÅ BAKIS. Jo, vi måste till en speciell typ av butik. Kuskar vidare längs gatorna på Manhattan och kommer fram tillslut. Väl i kassan säger han, den här kan du bara betala med checkar och vi säljer inte checkar här................................... mitt.humör.nu. Så vi får gå till the post office. Nån som SETT the post office i NY? Det är typ 300 dörrar och typ 800 personer i kö. Där står vi. Svettiga, hungriga och sura. När vi kommer fram lägger jag 25 dollar i ett kuvert och postar det med hjälp av en kvinna. Tack och lov, nu kan vi fortsätta vår resa utan panik för böter och vi ska inte dricka mer på gatan. Resan tar slut, vi åker hem och jag och Anders börjar inreda och verkligen flytta in. Efter en månad dimper något ner i brevlådan. Det är mitt kuvert jag postat till NY police office. Mina 25 dollar, min böter, allt ligger kvar. Jahapp tänker jag först, ja ja detta är ingen grej men sen börjar jag lusläsa bötern och ser att jag ska infinna mig in fkn court om typ 3 veckor. Då börjar jakten på en advokat som kan hjälpa mig. Yes. Kul! Pepp! Mr. Bob fick jobb av lilla svennebananen jag och så gick han. Plead guilty och jag fick komma in i landet igen. Det var det om min böter i Nevvan.
