Ibland drabbar den mig verkligen. Ensamheten. Jag vet, många arbetar hemma ensamma under pandemim och jag har ju A som är hemma han med. Men det spelar som ingen roll riktigt. Jag har märkt under de här lite mer än ett åren jag varit egen att jag verkligen saknar en hmm vad söker jag för ord, en partner? En kollega? En person att vara duo med? Någon mix av de tre kanske. Jag sitter här på min kammare och alla jobbgrejer jag gör eller får frågan om de håller jag för mig själv. För det finns ingen direkt att diskutera med. Jag är superglad att jag har skapat mig möjligheten att göra det jag gör, det handlar inte om otacksamhet alls, men det fattas något. En person att träffa och bolla med, hitta på grejer med etc. Jag har det ju med VINTV, men våra arbetsekvenser är intensiva och korta. Jag söker en långsiktig partner haha. Vänligen maila. Nej, gör ej. Jag tycker mig se en förändring i mig själv nämligen, den kan nog bero på pandemin till viss del men min sociala sida som kräver umgänge har liksom dämpats och blivit lite dov. Det är så sorgligt. Jag kanske borde ge mig på jakt efter en lokal igen, med kök och fint ljus där jag kan prata med nån och laga mat. Kanske någon av er har ett tips i krokarna där jag bor. Söderort that is. Hojta på mig om ni vet nån. Med vänlig hälsning, måndagsdeppen
