Något som får mig att brinna av totalt är när människor känner ett behov att trycka till andra utan vetskap kring sammanhanget. Jag fick ett DM igår som löd ”social distansing going strong” på en bild av ett dukat bord utomhus med fyra tallrikar. Ett rakt ut aggressivt sätt att ifrågasätta huruvida jag karantänar eller inte. Min första instinkt var att skriva om att jag varit sjuk och inte lämnat varken hem eller område på nästan en månad. Att jag tog en extravecka hemma, INNE that is för att försäkra mig och att jag varken handlade eller lämnade på föris förrän jag var totalt säker på att mina symtom var borta. Jag ville försvara mig helt enkelt. Sen ville jag fråga hen om hur hen har agerat, har du lämnat ditt hem eller kanske till och med Sthlm sista tiden? Går du och besöker äldre släktingar ibland. Jag blev jättesur och också ledsen. När jag hade lugnat ner mig och raderat min story jag snabbt publicerade i affekt så insåg jag att jag agerade precis som hen gjorde ju. Med passiv ilska och det är inte okej. Jag tog några djupa och lugnade mig men det hängde kvar ändå. Jag vet inte om det beror på själva situationen som pågår nu, att bli anklagad för att inte ta det på allvar när man verkligen, verkligen gör det. Eller att indirekt bli ifrågasatt och anklagad skulle ju i princip betyda att jag medvetet gick ut och kunde smitta någon som därmed kan bli mycket sjuk eller avlida. Jag var knäckt. Idag försöker jag se det mer nyanserat men jag tycker ändå inte det är okej att slentrian-slajda (absolut copyright på den) in i dm och bara lämna ett smutsigt avtryck. Är man uppriktigt oroad bör man väl skriva det, sakligt och tydligt så personen man tror agerar fel kan ta till sig. Jag har ju förstått att ha ett "stort konto", betyder kritik från höger och vänster, men då ska den väl vara befogad? Min mamma har alltid kallat mig hudlös, jag suger åt mig allt som en svamp och i det här läget är det inte direkt en fördel. Äh, jag ville bara skriva av mig, det är inte ett fiske efter snälla kommentarer, det behövde bara komma ut. Hoppas påsken är fin. Jag fick ett sms av en kär vän häromdagen som hänger kvar, det fick mig faktiskt att tåras upp. Vi pratade kring hur jobbigt det är att ens mamma eller barnens farmor inte kan träffas nu och hon skrev "jag brukar träffa svärmor på håll när E ska sova, hon vill då gärna köra vagnen för att känna tyngden från barnbarnet när man inte får kramas". Hu, i morrn blir det gladare miner här inne, recept på Ceviche kommer då.
