<p class="p1"><span class="s1">Battlar med självförtroendet inlägg 3 AB. Sak som dyker upp med jämna mellanrum i mitt huvud; vem fan är du? Förstår att det gör det i de flestas och visst kan det vara en krävande tanke? Jag undrar nämligen, hur blev det såhär? Varför fick jag möjligheten att podda, blogga, instagramma? Jag startade <a href="https://www.instagram.com/goda.grejer/?hl=sv">@goda.grejer</a> 2017, mitt i mitt livs värsta kris. Jag hade ett ohyggligt jobbigt missfall i bagaget och det sista jag ville se på internet var ännu fler gravida kompisar som basunerade ut bilder på levande barn i deras magar. Raderade mitt vanliga konto och funderade på vad som gjorde mig glad. Bilder på mat. Det enda jag gjorde förutom att jobba halvtid på mitt vanliga jobb, blev sjukskriven för utmattning, var att laga mat. Varför inte spara allt jag gör på instagram. Jag startade ett instagramkonto och la ut denna bild.</span></p> <p class="p2"><span class="s1"> </span></p> <p class="p1"><span class="s1">LOL hade inte jobbat på stylingen. Eller JO, såhär började det. En ynka liten smoothie, var det starten? Mitt matintresse stegrade snabbt och instagram var KUL. Någonstans i mig brann matglädjen och viljan att dela den. Jag märkte ganska så snart att ni också kände brinnet, ilskan över allt vi inte ”fått” göra/äta. Dieter som basunerats ut år ut och år in och vi som nickedockor bara stått där, hungriga och utmärglade PGA samhället som hatat oss. Ni blev fler, nej VI blev fler och tillsammans är nu goda.grejer en fredad plats från hat och mathets där vi snackar, hänger och supportar varandra. Jag vill att ni ska veta, att jag känner stor ödmjukhet och tar inget för givet gällande vår trygga plats. Men jag vacklar ibland, undrar om jag är kass, inte tillräckligt rolig eller lagar äcklig mat. Precis som livet är. Berätta, vad gör ni de dagar när man ba känner FML langa glassen o killa mig på ryggen? </span></p>